Losing it all

Konsekvensanalys. Ett ord som jag har lärt mig från "Män som hatar kvinnor" av Steig Larsson. Ordet "konsekvensanalys" innebär att man ska analysera alla tänktbara scenarion som kan ske efter en handling. Man ska väga upp alla tänkbara möjligheter man har och visualisera sig hur de kommer att resultera. I teorin är detta ett effektivt sätt att klura ut de rätta valmöjligheterna, att göra det rätta är vad alla vill göra i praktiken eller hur?. Det är svårt att veta vad som är rätt. Det dyker inga pop-up rutor i vardagen som kan göra det åt en när man behöver det. När man gör rätt så känner man att man gör rätt. Gör man fel är det bara att göra om eller undvika göra samma val.

Jag har gjort många dåliga val i mitt liv. Jag har gjort så många dåliga val att jag varken bryr mig längre ifall jag gör fel eller inte. Livet går ändå vidare. Men nu har det skett en grej som verkligen ställer till det för mig. En grej som tur var iofs inte eskalerade till någonting större, men ändå en grej som jag verkligen inte borde ha gjort. Problemet är någonting som nu kommer att förlora mig en vän eller vänner. Det är en skamlig handling som jag visste att jag skulle råka illa ut för men utförde ändå. Jag är ett svin. Jag borde inte ha gjort det, jag tänkte ut att det var fel. Mitt konsekvensanalys var sann men jag sket fullständigt i det. Jag fick någon att känna sig älskad, till att dagen därpå bekräfta att hela grejen var fel. Att jag gjorde fel, jag utnyttjade någon som trodde på kärleken. Jag visste att jag skulle råka illa ut för dem handlingarna. Och nu gör jag det.

Det svider inombords för varje dag som går, för varje minut som går, för varje vecka som går. Jag känner mig så äcklig, så vidrigt. Jag önskar att jag kunde få det ogjort, men livet går aldrig att dra tillbaka i tiden, livet går vidare. Jag visste bättre och hade erfarenhet från tidigare händelser. Det var fel, men jag är densamma som första gången för 10 år sedan. Det är någonting fel på mig. Jag gör saker utan bry mig i stunden. JAG BORDE VETA BÄTTRE! Men jag lär mig aldrig. Nu har jag förlorat vänner som jag verkligen älskar. Livet kommer inte vara detsamma igen utan dem. Jag kan inte leva så här längre.

Det är för allas bästa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0