Namn från förr
Rai_kun
Tama_chan
Spongebob
Ol'boy
Monostereo
robticman123
shaft123
loco_man123
Naikuse
rolflol
Tama_chan
Spongebob
Ol'boy
Monostereo
robticman123
shaft123
loco_man123
Naikuse
rolflol
Saker att komma ihåg ifall jag förlorar mig själv igen
1. Livet är för kort för att slösa bort på att ödsla massa tid åt att älta saker som har hänt i det förlutna.
Jag är en känslomässig person som lätt blir fixerad på mina brister, mina svagheter är att min självkänsla och självförtroende bottnar lätt ner i grunden när svåra situationer uppstår. Jag har en fysisk handikapp men det som stör mig mest är när mitt mentala tillstånd hamnar i apati. Jag har lätt för att fälla ner ridån när folk tjatar eller säger saker som borde framkalla min ursinniga sida. Men jag förblir apatisk och lätt förutsägbart när jag hamnar i bråk. Jag är inte den typen som säger ifrån på grund av rädslan av att skämma bort mig. Jag känner mig obekväm. I snart 10 år har jag levt med den här typen av personlighet och nu är jag rädd att jag har blivit avtrubbad och vant mig. Jag är förutsägbart.
2. Tänk tillbaka till tiden du var gladast i ditt liv.
Sista året i Gymnasiet var mitt livs roligaste. Jag fick en kick av att leva och göra saker som bara jag har drömt om och trott jag aldrig kunde. Det var då jag kom fram till att jag kunde bli världens lyckligaste kille efter allt som har hänt men också att jag kunde bli världens sorligaste människa. Så jag fixade ett mål i livet och det strävade jag efter, jag ville sluta gymnasiet med slutbetyg och klara matte b som jag hade svårt för och det gjorde jag med flera försök. Jag fick bättre kontakt med min klass som jag började lära känna bra på tredje året. Jag skaffade fler vänner än någonsin och jag fick en kick av livet. Det var jävligt roligt! Ingen har svårt förnågonting egentligen, allting sitter i huvudet, men i mitt huvud snurrar allt som inte bör vara där. Död, Likgiltighet, Sorg, Rädsla, Ångest. Jag hade aldrig en normal uppväxt och en normal tillvaro kommer jag inte heller få, men det finns ändå hopp för mig än så länge. Därför får jag inte slösa bort tiden med att älta saker som gör mig nere. Men det är svårt.
3. Vad vill du?
Egentligen så skulle jag vilja dö och aldrig mer återuppstå! För oavsett vem du är och hur du ser ut, att leva är en svår process i alla lägen. Du föds och likt en hinderbana försöka ta dig till andra sidan där du sedan kan pusta ut och dö. Men jag vågar inte dö tyvärr, jag vågar inte begå självmord för att jag är rädd att jag kommer missa så mycket roligt livet har att erbjuda, även om det i slutändan bara blir ett minne som man längtar tillbaka till. Därför får jag inte slösa bort mitt liv genom att älta saker, genom att fastna i en av de hindren som stått och står i vägen än. Det är bara slöseri med tid.
4. Vad gör du nu?
Efter gymnasiet så hamnade jag i botten igen. Mitt självförtroende togs ifrån mig och jag var åter killen som varken ville träffas eller göra saker som jag borde göra. Mina vänner har åkt på resa över halva jordklotet, vissa har flyttat hemifrån och andra jobbar och har jobb. Jag vill jobba och börja resa, men jag har ingen motivation till just dem sakerna. Vuxenlivet kändes orättvis när jag såsmåningom fick tillbaka den självkänslan som låg förtryck i själen på mig under de 10 åren som gått. Det kändes så orättvis att jag ville bara tyna bort, inte dö men tyna bort helt och hållet från världen. Jag orkade inte med mig själv och ville bara bort bort bort. Jag önskade att man hade en av och på knapp på kroppen, för då hade jag redan stängt ner mig själv och aldrig mer vaknat upp i eländet.
5. Vad har hänt?
En svår uppväxt med en ensamstående mamma som hade sina egna djupa problem. Hela uppväxten var egentligen sjukt och präglades mycket av dominans, maktkamp, aga och hot. Det var en svår period i mitt liv och jag är fylld av hat på grund av det. Hatet är då riktad mot henne, men hon är en sorligt person som har haft det svårt och inuläget svårare. Jag tycker synd om henne och hon är ett av mina problem. Jag bryr mig fortfarande fastän jag hatar henne så frukstansvärt. Jag rymde hemifrån när jag var 16 och vill aldrig se henne igen. Jag är 20 år.
6. Vad har du för mål?
Att resa runt i världen och bli barnläkare. Även om mina betyg inte är det bästa så kan jag uppnå de målen, den senare skulle nog ta några år innan jag kunde kvalificera i antagningen. Sen så vill jag växa upp, jag är fast i denna pojk kropp och sällan ses som vuxen. Det kommer nog ta minst 2 år att uppnå. Hur jag går till väga får jag blogga om. Jag vill bli världens perfekta individ bara för att livet är för kort för att slösa bort.
7. Varför skriver du det här?
Så att jag kan återkomma och läsa om vad jag tänker på när jag var 20 år. Det här kommer bli min personliga dagbok och jag kommer aldrig visa vem jag är och vart jag bor. Kanske senare i livet gör jag det, men inte än.
8. Varför vill du inte visa vem du är?
För att mitt självförtroende är inte det bästa just nu. Det kommer dröja ett tag innan jag känner mig redo för att visa mig.
9. Det här kommer du aldrig hålla haha!
Vi får se hur det slutar. Om jag slutar är det för att jag redan har tagit livet av mig och inte finns kvar längre.
10. Menar du allvar?
Nej, men däremot vore det typiskt mig att göra så och aldrig utvecklas.
Jag är en känslomässig person som lätt blir fixerad på mina brister, mina svagheter är att min självkänsla och självförtroende bottnar lätt ner i grunden när svåra situationer uppstår. Jag har en fysisk handikapp men det som stör mig mest är när mitt mentala tillstånd hamnar i apati. Jag har lätt för att fälla ner ridån när folk tjatar eller säger saker som borde framkalla min ursinniga sida. Men jag förblir apatisk och lätt förutsägbart när jag hamnar i bråk. Jag är inte den typen som säger ifrån på grund av rädslan av att skämma bort mig. Jag känner mig obekväm. I snart 10 år har jag levt med den här typen av personlighet och nu är jag rädd att jag har blivit avtrubbad och vant mig. Jag är förutsägbart.
2. Tänk tillbaka till tiden du var gladast i ditt liv.
Sista året i Gymnasiet var mitt livs roligaste. Jag fick en kick av att leva och göra saker som bara jag har drömt om och trott jag aldrig kunde. Det var då jag kom fram till att jag kunde bli världens lyckligaste kille efter allt som har hänt men också att jag kunde bli världens sorligaste människa. Så jag fixade ett mål i livet och det strävade jag efter, jag ville sluta gymnasiet med slutbetyg och klara matte b som jag hade svårt för och det gjorde jag med flera försök. Jag fick bättre kontakt med min klass som jag började lära känna bra på tredje året. Jag skaffade fler vänner än någonsin och jag fick en kick av livet. Det var jävligt roligt! Ingen har svårt förnågonting egentligen, allting sitter i huvudet, men i mitt huvud snurrar allt som inte bör vara där. Död, Likgiltighet, Sorg, Rädsla, Ångest. Jag hade aldrig en normal uppväxt och en normal tillvaro kommer jag inte heller få, men det finns ändå hopp för mig än så länge. Därför får jag inte slösa bort tiden med att älta saker som gör mig nere. Men det är svårt.
3. Vad vill du?
Egentligen så skulle jag vilja dö och aldrig mer återuppstå! För oavsett vem du är och hur du ser ut, att leva är en svår process i alla lägen. Du föds och likt en hinderbana försöka ta dig till andra sidan där du sedan kan pusta ut och dö. Men jag vågar inte dö tyvärr, jag vågar inte begå självmord för att jag är rädd att jag kommer missa så mycket roligt livet har att erbjuda, även om det i slutändan bara blir ett minne som man längtar tillbaka till. Därför får jag inte slösa bort mitt liv genom att älta saker, genom att fastna i en av de hindren som stått och står i vägen än. Det är bara slöseri med tid.
4. Vad gör du nu?
Efter gymnasiet så hamnade jag i botten igen. Mitt självförtroende togs ifrån mig och jag var åter killen som varken ville träffas eller göra saker som jag borde göra. Mina vänner har åkt på resa över halva jordklotet, vissa har flyttat hemifrån och andra jobbar och har jobb. Jag vill jobba och börja resa, men jag har ingen motivation till just dem sakerna. Vuxenlivet kändes orättvis när jag såsmåningom fick tillbaka den självkänslan som låg förtryck i själen på mig under de 10 åren som gått. Det kändes så orättvis att jag ville bara tyna bort, inte dö men tyna bort helt och hållet från världen. Jag orkade inte med mig själv och ville bara bort bort bort. Jag önskade att man hade en av och på knapp på kroppen, för då hade jag redan stängt ner mig själv och aldrig mer vaknat upp i eländet.
5. Vad har hänt?
En svår uppväxt med en ensamstående mamma som hade sina egna djupa problem. Hela uppväxten var egentligen sjukt och präglades mycket av dominans, maktkamp, aga och hot. Det var en svår period i mitt liv och jag är fylld av hat på grund av det. Hatet är då riktad mot henne, men hon är en sorligt person som har haft det svårt och inuläget svårare. Jag tycker synd om henne och hon är ett av mina problem. Jag bryr mig fortfarande fastän jag hatar henne så frukstansvärt. Jag rymde hemifrån när jag var 16 och vill aldrig se henne igen. Jag är 20 år.
6. Vad har du för mål?
Att resa runt i världen och bli barnläkare. Även om mina betyg inte är det bästa så kan jag uppnå de målen, den senare skulle nog ta några år innan jag kunde kvalificera i antagningen. Sen så vill jag växa upp, jag är fast i denna pojk kropp och sällan ses som vuxen. Det kommer nog ta minst 2 år att uppnå. Hur jag går till väga får jag blogga om. Jag vill bli världens perfekta individ bara för att livet är för kort för att slösa bort.
7. Varför skriver du det här?
Så att jag kan återkomma och läsa om vad jag tänker på när jag var 20 år. Det här kommer bli min personliga dagbok och jag kommer aldrig visa vem jag är och vart jag bor. Kanske senare i livet gör jag det, men inte än.
8. Varför vill du inte visa vem du är?
För att mitt självförtroende är inte det bästa just nu. Det kommer dröja ett tag innan jag känner mig redo för att visa mig.
9. Det här kommer du aldrig hålla haha!
Vi får se hur det slutar. Om jag slutar är det för att jag redan har tagit livet av mig och inte finns kvar längre.
10. Menar du allvar?
Nej, men däremot vore det typiskt mig att göra så och aldrig utvecklas.
Ska till Arbetsförmedlingen imorgon!
Seet, jag kanske får ett sommarjobb. Min handledare tipsade om mig angående ett COOP jobb som var ledigt. Så imorrn blir det av att söka söka söka och,,,
Om 4 dagar fyller jag 20 år
Och inte ett dugg pepp på att fira den. Tror fan jag kör en vända på systemet och köper en rolig flarra att ställa i minibaren. Just det, jag ska ha en minibar!
Inviger första inlägget
Hej!
