laugh my ass off - lol a day keeps the doctor away

Jag ljuger extremt mycket. Jag kan inte hjälpa det, det är som en sorts inbyggd mekanism för att aldrig tala om hur det verkligen är fatt med mig. Jag ljuger om saker som kan tänkas framstå mig i dålig dager, allt från skolarbeten till jobb, enklare saker you fucking name it.

Svårt att tro det, men hoppas hoppas

Under hela min uppväxt så hade jag trott att jag var normal. Men jag är ful och min mamma hatar mig för det.

När man var kär, så otroligt kär i någon men aldrig vågade tala om det. Istället så teg man och hade fjärilar i magen, ett dunkande hjärta och svaga ben så fort man såg den man var kär i. Som pojke betedde man sig fårskallig, töntigt och dum för att få uppmärksamheten på flickan. Flickan var självklart dum och konstig tyckte man, som inte förstod de ansträngande handlingarna med dock goda avsikter. Fast å andra sidan var det nog inte så klokt att kasta toalett papper på henne och hennes kompis även om det var för skojs skull. Senare på kvällen låg man på sängen och tänkte på henne. Man kände sig lyckligt konstigt nog, även om man inte var ihop. Man föreställde sig hur nästa dag skulle se ut och man hoppades på att sitta bredvid henne på lunchen för engångskull. Man hade alltid sin bästa polare som man berättade alla djupa hemligheter för varandra i förtroende. Man skulle alltid låtsasbråka med honom för att imponera på tjejerna för att visa hur tuff och stark man var, stället blev man kallad tönt och omogen.

 

Man säger att flickor mognar fortare än pojkar. Men att pojkarna hinner i kapp så småningom, tiden får avgöra när. Jag blev aldrig tillsammans med flickan. Hon älskade någon annan, lika mycket som jag älskade henne.  Eller älska är fel ord att använda, snarare ett beroende av kärlek, jag var nog mest kär i kärleken.

 

Jag var kär flera gånger, så många gånger men vågade aldrig visa mina känslor för någon. Jag var den typiske inåtvända och blyga pojken när tjejer visade ett intresse.  Någonting i mig vägrade att yttra ett enda ord så fort en tjej pratade med mig. Betedde mig konstig, märklig, var inte mig själv och så.  Samtidigt ville jag innerligt ha någon som fick mig att känna behövd. Någon som gjorde mig stor och spritta av glädje. Jag har fortfarande inte hittat henne. Och nu är jag närmar mig en vuxen ålder känns det omöjligt att hitta den speciella personen. Nu känns kärleken som ett passerat fenomen. Känslorna finns inte där längre, jag kan inte längre bli kär i någon. Svaret ligger väl i med att jag är vuxen nu. Jag vill inte ha ett förhållande och leva tillsammans med någon. Jag har inte det behovet, jag knullar runt mycket men aldrig skulle det falla in i mig att falla för någon.  Kärleken i vuxen världen är påtvingad för att gynna bådas egna intressen.  Nej tack! Jag klarar mig själv finemang, jag behöver ingen annan.

 

Jag undrar egentligen hur många par det finns som i högsta grad älskar varandra. Jag har svårt att tro att folk håller ihop av kärlek, att leva ihop med någon känns inte direkt kul. Man tröttnar så småningom på ena eller varandra oavsett hur länge man har varit tillsammans. Antingen går man all in eller inte i ett förhållande, man får inte hoppa av halvvägs. Då känns all tid man investerat tillsammans bortkastat. Ja! Ett förhållande är en investering. Du lägger ner tid på att ta hand om någon, bilda familj och uppfostring. Du jobbar ihjäl dig för att kunna föda din familj. Går på fotbollsträningar, dansträningar, skoluppsättningar, utvecklingssamtal, familjemiddagar, släktträffar, vårdundersökningar och annat viktigt för dig och din familj. Bokstavligt talat så går en fjärde del av ditt liv till att bilda familj. Det är en lång tid och jag undrar, är det värt det?

 

Jag avundas de vänner som hade flickvänner när vi var små. De fick uppleva någonting som inte jag fick göra. Kärlek i dess renaste form, när det betydde kärlek och ingenting annat.

Jag är oerhört destruktiv! Jag försätter mig i situationer som jag verkligen tar illa åt. Jag har missat två seminarium nu och har inte lämnat in mina översättningar som jag borde ha gjort! Jag är verkligen dålig på att planera. Jag konsumerar förmycket. För mycket att jag nästan tappat greppet om verkligheten. Varför?!

Jag borde ju göra mina översättningar till på fredag, men fuck that! Jag är pass på livet just nu. Gjorde en jävligt god gryta och vill bara nom nom noma den.

Det värsta jag vet är att sakna någon jättemycket och undra om den personen tänker på en överhuvudtaget. Jagsaknar dig!

Konsekvensanalys. Ett ord som jag har lärt mig från "Män som hatar kvinnor" av Steig Larsson. Ordet "konsekvensanalys" innebär att man ska analysera alla tänktbara scenarion som kan ske efter en handling. Man ska väga upp alla tänkbara möjligheter man har och visualisera sig hur de kommer att resultera. I teorin är detta ett effektivt sätt att klura ut de rätta valmöjligheterna, att göra det rätta är vad alla vill göra i praktiken eller hur?. Det är svårt att veta vad som är rätt. Det dyker inga pop-up rutor i vardagen som kan göra det åt en när man behöver det. När man gör rätt så känner man att man gör rätt. Gör man fel är det bara att göra om eller undvika göra samma val.

Jag har gjort många dåliga val i mitt liv. Jag har gjort så många dåliga val att jag varken bryr mig längre ifall jag gör fel eller inte. Livet går ändå vidare. Men nu har det skett en grej som verkligen ställer till det för mig. En grej som tur var iofs inte eskalerade till någonting större, men ändå en grej som jag verkligen inte borde ha gjort. Problemet är någonting som nu kommer att förlora mig en vän eller vänner. Det är en skamlig handling som jag visste att jag skulle råka illa ut för men utförde ändå. Jag är ett svin. Jag borde inte ha gjort det, jag tänkte ut att det var fel. Mitt konsekvensanalys var sann men jag sket fullständigt i det. Jag fick någon att känna sig älskad, till att dagen därpå bekräfta att hela grejen var fel. Att jag gjorde fel, jag utnyttjade någon som trodde på kärleken. Jag visste att jag skulle råka illa ut för dem handlingarna. Och nu gör jag det.

Det svider inombords för varje dag som går, för varje minut som går, för varje vecka som går. Jag känner mig så äcklig, så vidrigt. Jag önskar att jag kunde få det ogjort, men livet går aldrig att dra tillbaka i tiden, livet går vidare. Jag visste bättre och hade erfarenhet från tidigare händelser. Det var fel, men jag är densamma som första gången för 10 år sedan. Det är någonting fel på mig. Jag gör saker utan bry mig i stunden. JAG BORDE VETA BÄTTRE! Men jag lär mig aldrig. Nu har jag förlorat vänner som jag verkligen älskar. Livet kommer inte vara detsamma igen utan dem. Jag kan inte leva så här längre.

Det är för allas bästa.

Att röka den sista ciggen är inte så lockande. Seriöst. Jag slutar att röka. Det är inte bra för kroppen. Man dör tidigare. Du förstör dina lungor! Det förstör andras hälsa! Vet du att det dör 6400 människor om året i Sverige av lungcancer. Well Fuck you! Har du någonsin hört talas om liv? Har du någon som helst uppfattning om hur kort livet är? Om hur jävla miserabelt ett liv kan vara? Att man faktiskt kan utsätta sig för andra farliga saker, saker som kanske är värre än just lungcancer? Att röka borde inte vara negativ. Faktis så borde det vara positiv. En cigg har ett lugnande effekt. En riktigt väl fungerande effekt som går på några bloss. Effekten är att allt jobbigt, stressigt, hemsk, obehagligt osv försvinner efter några bloss. Allt som känns tungt lättar så småningom efter ett sug av röken. Seriöst det är ju ett mirakel. Så mycket skit som händer här i världen och så många människor som går med tunga bördor borde röka mer. Alla jobbiga typer blir mindre jobbiga, jobben blir behagligare att avverka när man har tagit en rökpaus. Man slipper tänka på allt skit som pågår för en enda stund, den stunden då ciggen nuddar din mun. Ciggen är gudarnas gåva till människan. Men alla goda ting i världen har också en baksida. Ciggen gör dig slö, gör dig inkompetent, gör dig till en missbrukare, till en ansvarslöst person. I värsta fall så dör du i lungcancer när du minns anar det. Du förlorar konditionen, du blir fet, din hy återhämtar sig sämre, du blir äldre fortare och blir rynkigare än alla andra jämnåriga. Tyvärr så är det så med alla goda ting i världen. Du kan njuta av en burgare för den berikande smaken, men du blir fetare. Du kan ha underbara kvällar med en flaska Bacardi Apple i handen, men din lever skrumpnar så småningom ihop om du får dricker för ofta.

Du känner dig lycklig när du har funnit din kärlek, men går under när den försvinner.

Det värsta jag vet är att längta till någon man älskar, men man undrar om den personen tänker detsamma om en.

Jag vill inte känna så. Men jag vet att det kommer vara så. Jag vet det redan. Därför har jag ciggen i handen för att fylla bort den tomma känslan för en stund, så att jag får frid från alla dåliga som händer. Ciggaretter är inte dåliga. De ersätter kärlek så lätt.

RÅKADE RADERA MINA MSN LOGGAR SOM JAG SPARAT I ÖVER 5 ÅR!!!!!!!!!

Sweet

Rai_kun
Tama_chan
Spongebob
Ol'boy
Monostereo
robticman123
shaft123
loco_man123
Naikuse
rolflol

1. Livet är för kort för att slösa bort på att ödsla massa tid åt att älta saker som har hänt i det förlutna.
Jag är en känslomässig person som lätt blir fixerad på mina brister, mina svagheter är att min självkänsla och självförtroende bottnar lätt ner i grunden när svåra situationer uppstår. Jag har en fysisk handikapp men det som stör mig mest är när mitt mentala tillstånd hamnar i apati. Jag har lätt för att fälla ner ridån när folk tjatar eller säger saker som borde framkalla min ursinniga sida. Men jag förblir apatisk och lätt förutsägbart när jag hamnar i bråk. Jag är inte den typen som säger ifrån på grund av rädslan av att skämma bort mig. Jag känner mig obekväm. I snart 10 år har jag levt med den här typen av personlighet och nu är jag rädd att jag har blivit avtrubbad och vant mig. Jag är förutsägbart.

2. Tänk tillbaka till tiden du var gladast i ditt liv.
Sista året i Gymnasiet var mitt livs roligaste. Jag fick en kick av att leva och göra saker som bara jag har drömt om och trott jag aldrig kunde. Det var då jag kom fram till att jag kunde bli världens lyckligaste kille efter allt som har hänt men också att jag kunde bli världens sorligaste människa. Så jag fixade ett mål i livet och det strävade jag efter, jag ville sluta gymnasiet med slutbetyg och klara matte b som jag hade svårt för och det gjorde jag med flera försök. Jag fick bättre kontakt med min klass som jag började lära känna bra på tredje året. Jag skaffade fler vänner än någonsin och jag fick en kick av livet. Det var jävligt roligt! Ingen har svårt förnågonting egentligen, allting sitter i huvudet, men i mitt huvud snurrar allt som inte bör vara där. Död, Likgiltighet, Sorg, Rädsla, Ångest. Jag hade aldrig en normal uppväxt och en normal tillvaro kommer jag inte heller få, men det finns ändå hopp för mig än så länge. Därför får jag inte slösa bort tiden med att älta saker som gör mig nere. Men det är svårt.

3. Vad vill du?
Egentligen så skulle jag vilja dö och aldrig mer återuppstå! För oavsett vem du är och hur du ser ut, att leva är en svår process i alla lägen. Du föds och likt en hinderbana försöka ta dig till andra sidan där du sedan kan pusta ut och dö. Men jag vågar inte dö tyvärr, jag vågar inte begå självmord för att jag är rädd att jag kommer missa så mycket roligt livet har att erbjuda, även om det i slutändan bara blir ett minne som man längtar tillbaka till. Därför får jag inte slösa bort mitt liv genom att älta saker, genom att fastna i en av de hindren som stått och står i vägen än. Det är bara slöseri med tid.

4. Vad gör du nu?
Efter gymnasiet så hamnade jag i botten igen. Mitt självförtroende togs ifrån mig och jag var åter killen som varken ville träffas eller göra saker som jag borde göra. Mina vänner har åkt på resa över halva jordklotet, vissa har flyttat hemifrån och andra jobbar och har jobb. Jag vill jobba och börja resa, men jag har ingen motivation till just dem sakerna. Vuxenlivet kändes orättvis när jag såsmåningom fick tillbaka den självkänslan som låg förtryck i själen på mig under de 10 åren som gått. Det kändes så orättvis att jag ville bara tyna bort, inte dö men tyna bort helt och hållet från världen. Jag orkade inte med mig själv och ville bara bort bort bort. Jag önskade att man hade en av och på knapp på kroppen, för då hade jag redan stängt ner mig själv och aldrig mer vaknat upp i eländet.

5. Vad har hänt?
En svår uppväxt med en ensamstående mamma som hade sina egna djupa problem. Hela uppväxten var egentligen sjukt och präglades mycket av dominans, maktkamp, aga och hot. Det var en svår period i mitt liv och jag är fylld av hat på grund av det. Hatet är då riktad mot henne, men hon är en sorligt person som har haft det svårt och inuläget svårare. Jag tycker synd om henne och hon är ett av mina problem. Jag bryr mig fortfarande fastän jag hatar henne så frukstansvärt. Jag rymde hemifrån när jag var 16 och vill aldrig se henne igen. Jag är 20 år.

6. Vad har du för mål?
Att resa runt i världen och bli barnläkare. Även om mina betyg inte är det bästa så kan jag uppnå de målen, den senare skulle nog ta några år innan jag kunde kvalificera i antagningen. Sen så vill jag växa upp, jag är fast i denna pojk kropp och sällan ses som vuxen. Det kommer nog ta minst 2 år att uppnå. Hur jag går till väga får jag blogga om. Jag vill bli världens perfekta individ bara för att livet är för kort för att slösa bort.

7. Varför skriver du det här?
Så att jag kan återkomma och läsa om vad jag tänker på när jag var 20 år. Det här kommer bli min personliga dagbok och jag kommer aldrig visa vem jag är och vart jag bor. Kanske senare i livet gör jag det, men inte än.

8. Varför vill du inte visa vem du är?
För att mitt självförtroende är inte det bästa just nu. Det kommer dröja ett tag innan jag känner mig redo för att visa mig.

9. Det här kommer du aldrig hålla haha!
Vi får se hur det slutar. Om jag slutar är det för att jag redan har tagit livet av mig och inte finns kvar längre.

10. Menar du allvar?
Nej, men däremot vore det typiskt mig att göra så och aldrig utvecklas.

Seet, jag kanske får ett sommarjobb. Min handledare tipsade om mig angående ett COOP jobb som var ledigt. Så imorrn blir det av att söka söka söka och,,,

Och inte ett dugg pepp på att fira den. Tror fan jag kör en vända på systemet och köper en rolig flarra att ställa i minibaren. Just det, jag ska ha en minibar!

Hej!