Kärleken brinner i högen
Den här inlägget är lite spretigt. Jag vet inte vad jag vill skriva om. Kanske om kärlek och dess hårda, gråa och kalla sida. Eller om mina processer som jag går igenom. Fuck, jag får helt enkelt skriva medans jag tänker.
Lyssnar på Håkan Hellström - Kärlek är ett brev kastat tusen gånger. Han skriver i texten
"Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn"
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn"
Första versen träffar rätt. Eller hela låten träffar rätt överhuvudtaget. Varför måste jag gå igenom kärleken själv. Jag vill ha rådgivning från mina föräldrar, inte någon annans förälder. Men jag har inga föräldrar. Jag känner mig rätt vilsen när det gäller kärleksfrågor och dilemmor. Vem ska jag te mig till?
Jag har svårt för att visa mina känslor men jag känner attraktioner hos flickor. Men jag vill inte jaga någon, jag gillar inte det dära ytliga ligget. Kom så knullar vi och tack och hej då, vi ses kanske igen. Jag har tröttnat på det. Jag är inte 21 längre. Jag är 23 år. Nästa år är jag 24 och förhoppningsvis har jag kommit någon vart. Hoppas.
"Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn"
Den raden träffar rätt igenom kevlarsjälen. Jag vill bara ha dig nära, jag mår bra av din närhet, men jag kan inte lova dig kärlek, jag vill inte älska dig för att jag har mina problem att gå igenom. Mina bördor är enbart mina, blir vi tillsammans blir det dina bördor också. Jag vill inte älska dig för att jag vill inte att du ska gå igenom det svåra jag går igenom. Men jag vill ha dig nära, jag dör om jag är utan dig, jag vill se dig, prata med dig, att bara ligga under samma täcke och lyssna på regnet, för mig skulle det vara paradiset.
Kommentarer
Trackback
