Vad ska jag säga.
Nu är det så att jag snart närmar mig min 5 års plans avslut. Det har varit en tuff resa och jag har gjort mycket och varit med om mycket, lärt mig mer om världen. Om min bakgrund, om mina rötter. Om mina problem. Jag har haft det tuff och tuffare blir det, aldrig kommer jag ta mig från allt det här eländiga satans liv jag har. Oavsett hur jag än gör så kommer jag alltid att vara samma person, samma fuckade skalle samma gapande tomma själ oavsett hur jag än förbättrar mig fysisk och mentalt. Det kommer alltid finnas en sorts tillbakagång som bara blir värre och värre. Värre och värre ju äldre jag blir. Och jag vet inte hur jag ska råda bot på det, finns ingen botemedel det finns bara levnadsätt som slöar ner processen.
Det här är jag och jag drog en nitlott, det fanns aldrig någon sorts lösning utan bara ett inre kamp mot mig själv och tiden. En vacker dag kommer jag nå ett slutgiltig stadie och då kommer ett spärr som jag länge varit rädd för att försvinna och jag kommer vara likgiltig och slutföra det jag en gång gjorde försökte för 7 år sedan.
Få se vad som händer när jag läser detta om ett år framöver.
Det här är jag och jag drog en nitlott, det fanns aldrig någon sorts lösning utan bara ett inre kamp mot mig själv och tiden. En vacker dag kommer jag nå ett slutgiltig stadie och då kommer ett spärr som jag länge varit rädd för att försvinna och jag kommer vara likgiltig och slutföra det jag en gång gjorde försökte för 7 år sedan.
Få se vad som händer när jag läser detta om ett år framöver.
Kommentarer
Trackback
